Direkt Från Uralbergen

Lite lyrisk

2012-02-13T10:30:00.002+01:00

Igår eftermiddag åkte jag stan tur och retur för att köpa nyöversatta spelet Catherine. Det har tidigare endast funnits i Japan (Kanske även i USA, jag vet inte säkert). På många sätt är det ett typiskt spel, men inte i traditonell mening. Snarare beror det på att det har tydliga konstnärliga ambitioner och viljan att förmedla något mer än headshots. På så sätt jackpot för alla journalister som jagar auteurer inom spelmediet. En möjlighet för en krisande 30-årig tv-spelsentusiast att ge sig själv lite legitimitet. "Japansk erotisk thriller". Det går säkert att få det låta ännu mer pretentiöst alternativt, men visst klingar det intressant?

Jag är ett par timmar in i spelet. Catherine blandar pusselspelande och dialogsträdsnavigerande. Du är en slashassnubbe som funderar på giftermål eller huruvida du ska strunta i det. När du inte pusselspelar spenderar du tiden i en bar. Du snackar med polarna och andra bargäster. Du dricker, hänger vid jukeboxen och skickar SMS. Sällan har jag omedelbart identifierat mig med ett spel såsom jag gör med Catherine. Visst, på flera plan är det superpajigt, men det försöker ändå leverera en annorlunda upplevelse. Gotta give it up for that! Prognosen för den goda spelupplevelsen är god, men ack, ibland är världen nyckfull.

Carl Sagan 4TW!!

2012-02-13T10:27:00.000+01:00

Populistisk hetsjakt på Reinfeldt

2012-02-09T17:52:00.003+01:00

Pöbeln har bestämt sig för att sabla ner honom ordentligt efter det där "jobba tio år till"-uttalandet. Jag har inte satt in mig i debatten, men det går aldrig missa när DN-artiklar på temat anti-Reinfeldt delas på Facebook. Jag lägger inngen värdering i rätt och fel här. Antagligen har Fredrik sagt något klandervärt, men det är tröttsam populism när pöbeln jagar högern eller USA. Vart är alla delade artiklar om upploppen i Syrien? Det syrianska folket som slaktas för sin önskan att få leva i en demokratisk stat. Ingen svensk medelklassare som bryr sig om dem. Det är vackert när människor förstår förtryck och försöker bekämpa och belysa det. Det inkonsekventa i dessa strider är dock förkastlig. Det är därför intressant hur folkvalda statsledare alltid är större idioter än diktatorer som slaktar sin befolkning. Gärna kritiskt förhållningssätt, men över hela linjen, tack.

Kampen mot de ovärdiga pretentionerna

2012-02-09T16:10:00.002+01:00

När du studerar vid universitetets humaniorainstitution är du dömd att tampas med doktorerande vetare med olika inriktning. De är ofta unga och har mycket att bevisa. Den social- och medievtenskapliga akademikern är dessutom den ängsligaste sorten. De orerar gärna med hjälp av obegriplig fackterminologi. Som en hund med stirrig blick och tungan utanför som vill visa hur duktig den är. Dessvärre hamnar vi i pretentioner och en förhoppningsvis oavsiktlig arrogans, juniorakademikerna, nybakade från gymnasiet tvingas möta.

Sportkommentatorn Chris Härenstam berättade i en intervju att han i början av sin karriär upplevde ett behov att visa alla hur mycket kunskap han satt inne på. Han insåg senare att det ibland kunde blir för matigt och för mycket. Att det han ville berätta flög tv-publiken förbi. En stor självkritisk jävla insikt han ska ha beröm för, men något som krävs för att utvecklas. Chris Härenstam är numera en av de bästa svenska sportkommentatorerna.

Ungefär samma problematik tror jag många orutinerade universitetsföreläsare tvingas handskas med. Kunskap och bildning måste alltid vara ödmjuk och det på alla nivåer. Pretentioner och arrogans hör inte hemma där. Att lära får aldrig handla om att försöka bevisa själv. Alla borde bekanta sig med Carl Sagan. Ingen annan vetenskapsman jag stött på har med sådan ödmjukhet velat dela med sig av sin kunskap. Framförallt hade han en förmåga att göra sin forskning intressant för andra än de redan invigda. För att åstadkomma något sådant krävs just ödmjukhet, men också goda kommunikativa skills. Kanske finns det också en rivalitet mellan naturvetenskapen och de sociala vetenskaperna som ofta ter sig mer godtyckliga. Kanske skapar den ofta outtalade godtyckligheten ett hävdelsebehov, särskilt gentemot naturvetenskapen, att ständigt behöva bekräfta sin legitimitet.

Hursom har personliga pretentioner och agendor ingen plats i skolan. De har inget där att göra.

Miami Nights 1984

2012-02-08T09:33:00.004+01:00

Mellan varven lämnar jag musiktips via bloggen. Nu kommer ett nytt och traditionsenligt handlar det om neonfärgad synthesizerpop. Miami Nights 1984. Ett stenkast från 80-talet och Florida. Tiden och temperaturen när kokainet tog över, när Miami antagligen var ett planetens coolaste och farligaste ställe. Drogerna betalade för snabba bilar, klubbesök och åtråvärda damer. Livet var bra tills kulorna ven genom fönsterrutorna på klubben. Cocaine Cowboys berättade någon slags sann historia. Scarface var sagan. Miami Nights 1984 är sommaren 2012s soundtrack. Jag hoppas inte jag lyssnat sönder albumet lagom till de episka trägårdsfesternas tid. För deras tid kommer i sommar. I can not wait.

Passar samtidigt på att smussla in lite FM Attack. Från hans Dreamatic går det fortfarande att norpa guldkorn, Memorex är ett sådant.

Still going mein kampfing

2012-02-06T15:53:00.004+01:00

Det är lätt att stumna av Hitlers många absurda resonemang och anklagelser. Likväl kommer jag flera gånger fram till att vissa tankegångar inte är helt uppåt väggarna. Vissa framstår helt sonika som klarsynta och realistiska. Dessvärre intöcknade i det intoleranta hatet vilket förstås rimmar dåligt med min världsåskådning. Här fann jag mig dock övermannad av dumhet. Givetvis kan inte Hitler varit superkorkad. Givetvis måste han ha kunnat se vissa uppenbara saker lika tydligt som någon annan. Att jag spontant överrumplades av tanken "nämen, det är här är ju inte superdumt" kändes superdumt. Det är ju inte realistiskt att ingenting i Mein Kampf inte skulle kunna låta det minsta sympatiskt eller vettigt. Det är inte orimligt att Hitler också författade några skarpa observationer i samband med allt sitt judehat. Inga kopplingar däremellan, men likväl är det onödigt av mig att förvånas. Även om majoriteten av boken är stroppig galenskap, hat och politisk megalomani är det naivt och tendentiöst att hävda att det därför överhuvudtaget inte kan rymma något annat.

Viss kunskap är lättare att ta in

2012-02-06T10:47:00.002+01:00

Senaste veckorna har gått i dokumentärens förtecken. Jag har sett många. Vad jag konstaterar är att viss information är lättare att behandla än annan. The Inside Jobs matiga rapport om 2008 års globala ekonomiska katastrof innehåller så mycket matematik och ekonomimumbojumbo att det är svårt att hänga med. Enklare var det då att se en film om pandans tillvaro och svårigheterna den har med att knulla. Hur killpandans penis är för liten i förhållande till sin kroppsstorlek. Det är kunskap som tas och hanteras med omedelbar verkan. En endaste detalj tycks omöjlig att missa. Pandan har exempelvis svårt att få sin sperma att hamna riktigt rätt. Det blir gärna fel och försvårar pandans fortlevnad avsevärt.

Kanske är det bara så att pandapenisar är intressantare än ekonomisk kris?

Speljournalistklichén i korta drag

2012-02-03T00:38:00.003+01:00

1. Ico och Shadow of the colossos berörde dem

2. Eric Chahis Another World är en bortglömd klassiker

3. Tim Schafer var bättre förr, men Tim Schafer är alltid Tim Schafer

4. Att ironisera över Peter Molyneux får du aldrig glömma av

5. Beskriva headshots på ett roligt sätt går aldrig ur tiden (speciellt om du arbetar på Gamereactor)

6. Va gärna bajsnödigt stolt över Rockstars coola och medvetna produktioner

7. Skriv mycket listor

8. Shigeru Miyamoto är alltid Shigeru Miyamoto

9. Japan är alltid Japan och Japan är i kris

10. Tacka credgudarna för Suda 51, spelbranschens egen Tarantino

11. Va motsägelsefull. "Spelet är inte särskilt roligt, men jävligt bra" "Banorna och uppdragen är varierande, men spelet är enformigt"

Att besegra samtidens lathet (och sin egen)

2012-02-01T09:19:00.004+01:00

Utan några särskilda studier i medieteori (läste en lång artikel igår dock) kan jag konstatera att vi lever i ett snackbite-samhälle. Det mesta vi konsumerar är kort, lättfattligt och kravlöst. Allting strömlinjeformas samtidigt som din uppmärksamhet är flyktigare än någonsin.

Att tillförskansa sig information och kunskap går idag snabbt och den är dessutom ständigt tillgänglig. Du behöver via din smartphone aldrig ha döda sekunder. Trots denna chans att hela tiden bli kunnigare verkar många stanna illitterata. Min kompis Johan poängterade att människor generellt sett nog är smartare idag än för 50 år sedan. Jag håller med. Dessvärre verkar mycket potential fortfarande slösas bort. Den generella människan, svensken, verkar inte så intresserad av att bilda sig eller hålla sitt intellekt och sin bildning rörliga. Reflektera, omvärdera och kritisera det vi redan vet verkar inte komma på fråga. Även påstått intellektuella verkar ofta fastna i sina övertygelser, oförmögna att resignera från tidigare eller felaktiga uppfattningar.

Sedan Hitchens dog har min ambition att tänka blivit ännu viktigare, klarare. Att tänka för mycket är bara nonsens. Att fundera, resonera och kritisera är så väldigt betydelsefullt. Att konsumera är dock det allra viktigaste. Att ta in och processa kunskap och information på ett nyfiket och ödmjukt sätt. Jag får aldrig utgå från att det jag vet är den absoluta sanningen. Det måste alltid finnas någonting mer att läsa, se eller höra som kan bredda mitt perspektiv ytterligare. Detta är väl en självklarhet tänker ni? Så långt ifrån, säger jag.

Jag skulle aldrig kalla mig smart, men min ambition är att försöka bli det. Den sortens ouppnåeliga mål kräver arbete. Bildning och intellekt är något du servar och underhåller för att undvika att falla i ignorans, dumhet och nonsensdiskussioner. Är det något jag personligen vill tacka Hitchens för och deklarera vad hans livsgärning inneburit för mig, så är det att jag besegrat min egen lathet. Jag har sagt nej till att bara konsumera snackbitar. Jag har till och med börjat läsa böcker.

Mein Kampf

2012-01-30T00:16:00.003+01:00

På impuls från The Hitch laddade jag hem manifestet. Egentligen är Hitler ganska ospännande, men likväl är jag två kapitel in. Hittills har han självgott orerat om sina målar- och tecknartalanger som verkat gå de flesta förbi. Han projicerar också sin egna tragiska uppväxt på folket. Hur drabbande och förödande familjärt våld är.

Hobbypsykologen ordinerar att denna erkänt sorgliga barndom var det gryende förfallets fundament. Hitlers krossade drömmar dödade judar. En misslyckad konstnär som spårar. En intressant fråga kan vi ställa oss: Om Hitler inte gått i bräschen för det här livsödet, hade någon annan gjort det? Hade någon annan till synes ouppskattad auteur blivit det Hitler blev? Ligger det i en sådan persons natur att aggressivt attackera världen? Ena dagen sågar någon dina musikaliska alster, dagen därpå utrotar du folkslag. Har Hitlers urspårning påverkat sättet vi hanterar konstnärer på? Använder vi silkesvantar? Det hoppas jag inte. Usla konstnärer ska sågas.

Kan Hitler ha varit världens mest besvikna konstnär genom alla tider? Och om inte han så vem?

Retrospekt

2012-01-26T18:03:00.004+01:00

Ibland slår det mig att jag lyckats ge mig själv ett eget smeknamn. Klaus Kinski, efter den tyske skådespelaren som blivit min pseudonym och internetalias. Allt detta för att jag inte förstod att Facebook vill ha mitt riktiga namn. Jag trodde det var ännu ett Lunarstorm. Det blev Klaus eftersom jag precis sett dokumentären, "Min bäste ovän", om honom och Werner Herzogs märkliga relation.

Nu är jag Klaus för så väldigt många vänner och bekanta. Jag gav mig själv ett smeknamn. Tänk att jag fick den möjligheten. Känns som om det är få förunnat. Skönt att inte vara en Mackan eller en Jonte.

Da Lynch Mob och de som tror de tycker Twin Peaks är den bästa serien som gjorts

2012-01-24T15:58:00.006+01:00

Du får så klart tycka så, men ställ dig frågan varför och försök svara ärligt på den. Du har med största sannolikhet fått för dig alltsammans. Twin Peaks är inte den bästa tv-serien som gjorts, så enkelt är det. Du vill tycka det för David Lynch ligger bakom den och han är ju uppfriskande konstnärsknasig. Du tänker att om du gillar och förstår det här surrealistiska mästerverket så lyssnar du på samma radiofrekvens som honom. Och du då bah "EPIC!!"

Du gillar Twin Peaks för en anledning du själv inte begriper. Ditt undermedvetna låter dig tro att du får några extra milligram personlighet om du proklamerar dig pro-Lynch. Du har antagligen också en föreställning om att smarta, intressanta och bra människor måste älska och förstå David Lynch. Newsflash from the man - så är det verkligen inte.

Egentligen gillar du nog Entourage, 24 eller Rederiet. Något som verkligen inte är fel. Det är rätt att vara ärlig mot sig själv. Jag skulle säga att det är det som är coolt. Så lägg ner det där med Twin Peaks och David Lynch. Det är inget för dig.

Men är det nu verkligen så att du hopplöst förälskat dig i Twin Peaks? Ja, då litar jag på att du gjort det på ett uppriktigt sätt. Äkta kärlek är alltid rätt, medan en posör är ett pack och ett pack är det ingen som gillar.

Jag har själv inte sett inte Twin Peaks. Jag gillar Seinfeld och The Wire. Det går det också göra kliché av.

07.00

2012-01-23T07:21:00.003+01:00

Länge har jag älskat tidig morgon. Att resa sig från sängen tidigare än solen från horisonten. Att stappla ner i ett kylslaget kök och koka dagens första koppar kaffe. Dessvärre har jag ofta svårigheter med att vakna till ordentligt. Väckarklockan har många morgnar ringt bara för att jag ska stänga av dem och somna om. Orkeslös har jag fortsatt sova som om ingenting skulle få mig ur sängen. En ny tid är dock här. Nu är det upp ur sängen med full kraft varje morgon som gäller. Det är ju så härligt att vara uppe i tid. Att ha mer dag. Dessutom är jag så väldigt mycket mer effektiv på morgonen än under eftermiddagen. Hoppas bara nya trenden håller i sig. Att min nya dygnsrytm inte rycks ur led. Det skulle suga.

Gammal och trött

2012-01-23T01:38:00.003+01:00

Jag har tröttnat på att festa. Krogen har blivit ett helvete. Hög musik och omöjligheten att konversera är högst bidragande orsaker till detta. Förlikningen med tanken på att jag blivit en gubbe är färdig. Jag är gammal och trött. Jag vill bara dricka och samtala i lugn och ro. Fyllan och jag växer nog aldrig isär. Visst kommer vi ta semester från varandra ibland, men någon permanent skilsmässa blir det nog aldrig tal om. Att dricka är ju att ta semester från sig själv och det behöver du ibland.

Årets 2lax11

2012-01-20T01:08:00.007+01:00

Film:

Svårt att utse. Den är måhända inte ifrån i år, men jag grät genom hela "A Killer Whale Called Luna". Det måste betytt nåt.

Låt:

Michael Casette - Memories (90's Piano Mix)

Spelning (för jag är ju på så många):

F.O.O.L på Emmaboda

Serie:

Ingen.

Spel:

The Elder Scrolls V: Skyrim. I was an adventurer like you once, then I took an arrow in the knee.

Fest:

Riga, Koster, Dans Dakar. Det fanns inte på världskartan att sluta supa och växa upp i år heller.

Person:

Malin Jägestedt - Eleverade sig själv från omtyckt vän i periferin till en av de allra bästa.

Runner ups (andra fina människor): Malin Åberg och Sarah Angel

Elektroniska mackapär:

Ingen jag fick chansen att uppleva.

Händelse:

När jag slog en kaxig Jonas Magnusson på 400 meter. Han var självsäker, men det hade han ingentingen för när jag defilerade in i mål, 30 meter före Tentakungen.

Upptäckt:

American primaries

TV-program:

Dokument utifrån

Mat:

O'learys hamburgare och kycklingvingar

Bok:

Läste givetvis inga i år heller. Illitterat son of a gun.

Sämsta:

Våren

Några av mina kompisars flickvänner

Krogen

Etnologi

Tråkiga människor

Årets 2010

Årets 2009

Är det politiken eller spektaklet eller dumheterna?

2012-01-19T12:20:00.005+01:00

Pinhead?

De sista veckorna har jag börjat följa republikanska primärvalet. Jag skulle rentav hävda att det blivit ett intresse. Kombinationen spektakel, engagerad publik, ultrakonservativa värderingar, smutskastning, dyra kampanjer, gamla gubbar och dumhet är enastående. På många sätt bisarrt att det är vägen mot en av världens mäktigaste positioner. Jag vet inte exakt vad som krävs för att få vara med i racet. Kulbomannen Juholt framstår dock som både intelligent och vettig i jämförelse med kandidaterna. Debatterna har i perioder varit parodiska. Mer jippo än korseld där sylvassa argument viner förbi i täta skurar. Mer Miss Universum än smart politik. Det är fantastiskt att få ta del av. Mimbos hela bunten.

Min favoritgroda hittills, är när Rick Perry under senaste debatten påstår Turkiet vara islamiskt terrorland.

"Perry has sat all this out. But now he gets a curveball, a question about the conservative government in Turkey, and whether Turkey deserves to stay in NATO. It’s a leading question, and Perry, clearly trying to look like he knows about this stuff, follows it off a cliff. “Well, obviously when you have a country that is being ruled by, what many would perceive to be Islamic terrorists. . .” he begins. This is Turkey he is talking about. The non-terrorist, Democratically-elected government of Turkey. It goes downhill from there."- Utdrag från Time Magazines minut-för-minut-rapport från senaste debatten.

Rick Perry, för att använda Bill O'reilly terminologi, är ett pinhead OCH en mimbo.

Det blir spännande att se om favorittippade Mitt Romney tar hem South Carolina och mer eller mindre avgör. Jag skräms av tanken, för plötsligt kan en mormon vara en av världens mäktigaste. Det hade varit bedrövligt.

Ändå trist

2012-01-18T23:08:00.003+01:00

Så har ännu epok slutat. Tiden som etnologistuderande är passé. På intet sätt var studierna särskilt engagerande och jag fann mig fler gånger ofta dagdrömma bort lektionerna. Etnologi är en pseudovetenskap. Det är godtyckligt och du kan utan problem hitta på din empiriska data. Du behöver egentligen bara kunna dribbla med den ämnesspecifika terminologin och klara dig utan större problem. Givande? Nej. Funderar du på att studera etnologi? Gör något viktigt med ditt liv istället.

Bortkastad höst? Skulle inte tro det. För så länge det finns intressanta människa att hänga, dricka och samtala med kan livet bli ganska bra ändå. Fastän du pluggar etnologi. Etnologer blir alkohologer. Sådant rockar.

Förra torsdagen lämnade vi in sista tentan med en sjuhelvetes "crash, boom, bang"-tillställning och det var något slags bokslut. En trist känsla och kanske alkohologer no more, men nu är vi real time drinking buddies.

Ändå trist.

MOTELLET, STILL GOING... OCH DEN RIKTIGA MÄNNISKAN

2012-01-18T14:27:00.004+01:00

Första inlägget på flera månader. Direkt Från Uralburgen lever och jag vill brista ut i ett frankensteinskt ”IT’S ALIVE, IT’S AAAALIVE”. Solen reser sig återigen över den ryska bergskedjan. Ny tid, ny strid. Dags att vakna. Dags att klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Och skaffa mig ett jobb har jag gjort. Sedan årsskiftet är jag officiell delägare i MOTELLET FILM. Storslaget att vara bolagsman förstås, med ett eget och ett delat ansvar för företagets välmående och fortlevnad. Jag ska arbeta hårt för ett framtida välstånd där bolagets kvartett kan leva som antikens kejsare. Vi vill ha ekonomiskt oberoende och ett kändisskap som limmar med vår konstnärliga aura. Nä, riktigt så banalt ser jag inte på det.

Piloten till MOTELLET FILMs dokumentärdebut STILL GOING NOWHERE ligger sedan några månader på Youtube och Vimeo. Antalet visningar stiger så sakteliga och jag blir så väldigt stolt över arbetet mina kollegor utfört. Sedan blir jag alltid lika rörd av vilka rena, genuina människor som rör sig i piloten. Att jag känner de där personerna - EPIC!

MOTELLET FILM köttar nu på så att slutprodukten blir lika fin som piloten. Sedan är det landsbygden take ova. Ut med Rebecca & Fiona, Klubben och Danne & Bleckan. SVT:s stockholmscentralisering going down, bitches. Landsbygden take ova.

2012 blir den riktiga människans år. Den som lever i verkligheten långt bortom Stockholms hippa klubbvärld. Spread the word eller dela med er.

Jag hörde klockor

2011-08-12T00:29:00.004+02:00

Så var det besökt. Lottas irländska bröllop. Det första bröllopsbesöket för mig i modern tid. Jag, Tentakungen och Lörda' flög till Dublin, bodde på hostel och drack både Guinness och blasklager.

Ceremonin där Lotta blev Charlotte Conroy-Johansson var vacker. Tårarna rann inte, men smilbanden log. En glädjens högtid var det sannerligen att skicka Lotta i äktenskapets bojor. Det tackar jag för för tillsammans med sin nyblivne make bjöd hon på hejdundrande fest. Det gick inte att rikta klagomål mot någonting. Eller jo, mot ett 27 minuter långt tal signerat brudgummens bestman, men det är ett senare blogginlägg.

Jag funderar dock på vad som for genom mitt eget huvud under bröllopet. Stod jag oberörd eller slogs jag av stundens allvar? Gifta mig, ska jag göra det? Flera gånger rentav?

Ärligt svar... jag vet inte. Att bjuda sin familj och nära vänner på storslagen fest verkar förstås roligt. Kanske är det vad som ger jippot legitimitet . Kanske är inte den kärleksliga ceremonin så värst viktig? Tills döden skiljer oss åt? Eller tills någon tröttnar? Nä, en episk fest är primära anledningen för bröllop att få finnas till tror jag.

Så tycker jag nu. Om tio år kanske det är annat ljud i skällan.

Den svage mannen

2011-08-10T15:44:00.003+02:00

Är sjuk. Är rentav riktigt riktigt sjuk. Helt utslagen. Allting började med kaskadkräkning natten till tisdag. Sedan har det fortsatt med illamående, huvudvärk och buksmärtor. Nu vrider jag mig i plågor och lider så som män gör när de är sjuka. Det är illa. Mörkret kryper ihop runtomkring och jag är glad om jag ser morgondagen. Var är de sköna sjuksystrarna som borde ta hand om mig? De som baddar min panna, ger mig massage och säger uppmuntrande ord? 'Du är så stark som kämpar trots dina svåra smärtor". Var är dom? Istället krigar jag på ensam. Jag stapplar till butiken och handlar mat. Betalar varorna med den sista energin kvar i kroppen. Orkar inte skriva mer....ljuset fejdar...

Bortom svårmod väntade

2011-08-04T22:43:00.002+02:00

Jag ogillar att spilla personlig ångest och depression över offentliga forum. Ska så heller inte göra, men efter tid av mörker är den hopplösa romantikern på väg tillbaka. Ibland får han dessutom hjälp på traven. Cinnamon Chasers, The World is Yours kastar mig rätt ut i natten där jag hör hemma. Jag springer mellan syntslingor och neon, kvinnor och alkohol, barer och dig. Romantik, romantik, romantik. Älska, älska, älska. Bortom svårmod väntar romantik igen. It always do. Time to embrace it.

Låtsasempati

2011-07-26T10:37:00.003+02:00

Ondskan är inte längre bara skäggprydd islamist. Numera är den också smilfinkig norrman. Hur stor tragedin än är efter helgens massaker så är det bra för världssamfundet att ondskan blev mångfärgad. Massmördarna finns överallt och bor inte bara i grottor. De bor även på norska bondgårdar. De gillar eskortflickor, trance och anabola steroider.

Nu till mitt huvudbryderi. Facebook och Twitter ger folk oanade möjligheter att visa sina åsikter, ståndpunkter och känslor rörande samtiden. Aldrig har dessa utspel varit mer koketterande och på låtsas. Påhittad empati. Facebook är invaderat av norska flaggor och människor som säger att de bryr sig. Människor som säger sig vara illa berörda och djupt sorgsna. Ett humör en skinande sol och en kall öl lyckligtvis ändrar på. Visst är det vackert att världens folk kan enas bakom tragiska händelser och nationella trauman. Jag tittar dessvärre bekymrat på världen, om det inte är äkta känslor spelar de då någon roll? Kan vi inte bara häpna av förskräckelse, tycka att det är trist och sedan låta bli att låtsas känna något. Givetvis blir du illa berörd av 90 ihjälskjutna tonåringar, men påverkar det verkligen ditt liv så som du vill ge sken av det gör? I'm just sayin, don't pretend.

Jag älskar emotionella människor. Känslor är down right awesome. Jag uppmanar gärna folk att känna, men bara om det är från hjärtat. Jag tror det är livets viktigaste väg. Som modern i Terence Mallicks Tree of Life förklarar, du måste älska för att trivas. Och gud...där gick tåget till Kay Pollak-world. Fyyyy.....

Mot barnens högborg

2011-07-26T10:24:00.002+02:00

Det blir Emmabodafestivalen i år igen. Tredje gången gillt och ännu en vända i de yngre människornas värld. Jag kunde inte hålla mig. Lockelsen var alldeles för stor, men inte för att cementera min höga ålder. Nejnej, chansen att se så mycket bra electro för en så liten slant, den kommer nog aldrig igen. Så nu klär jag på mig både den pre- och postpubertala attityden. Nu kör jag. Skrillex, Feed Me, Mord Fustang, Neon Indian, Vitalic, SebastiAn, F.O.O.L, Designer Drugs, Booka Shade, Yelle, Bloody Beetroots, Danger, Fukkk Offf.......Som vilket annat musikpretto onanerar jag ut alla fantastiska namn (hatar dock sånt). Aldrig någonsin varit så mycket bra electro på en svensk festival. Jag ska dansa mig några dagar närmare pensionsåldern och som jag ska göra det.

Allt DU behöver veta inför onsdagens race

2011-07-12T11:51:00.011+02:00

Hur motiverar du dig att träna varma sommardagar och ljumna sommakvällar? Hur håller du dig borta från uteserveringar, bingedrinking och bakispizzor när de lockar som mest?

Jo, du beslutar dig för att springa ett prestigeladdat 400-meterslopp mot en god vän. Klaus vs. Tentakungen. Det måste ju få dig att hålla formen även under sommaren....eller?

Dessvärre blir det ett njae på den frågan. Vi har druckit många starköl och rökt cigaretter fastän racet bara varit några veckor bort. Därför är det rimligt att bedöma löparnas formkurvor som något svajiga. Senaste dagarna har dock båda genomfört flera motionspass vilket talar för att vi åtminstone slutför loppet. Även om det inte kommer gå särskilt fort.

"Penismätartävlingens" segrare får möjlighet att gloata oavbrutet resten av sommaren samtidigt som förloraren köper honom öl. Skillnaden mellan vinst och förlust blir brutal när veckor av trashtalking ska få sin upplösning.

Imorgon 13:e juli rusar Klaus och Tentakungen runt rundeln i Bulltofta. Mot seger, fyra öl och hjärtattacker.

Det går givetvis att spela på loppet. Här är oddsen:

Klausvinst - 1.90

Dött lopp - 3.60

Tentakungenvinst - 1.90

Ingen tar sig i mål - 1.35

De unga katt- och hundmänniskorna

2011-07-11T14:39:00.002+02:00

I min värld är tydligaste symbolen för livsutloggning när personer strax över 20 skaffar husdjur. Det är en provokation. Ett finger i ansiktet på alla som älskar livet som självständig yngling. Manifestationdemonstation mot frihet. Jag gömmer mig för livet bakom min katt Tussilago.

Kom nu inte dragande med argumentet att människor ska få göra vad de vill. Droppa inte heller 'kan de inte få skaffa hund om de vill det?'. Till saken hör att jag tror ytterst få strax-över-tjugo-åringar egentligen vill skaffa djur. De inbillar sig att Tussilago ska fylla igen någon slags tomhet eller själsligt hål. Detta är alarmerande eftersom besvikelsen de måste tackla när Tussilago inte förmår göra livet meningsfullt kommer förbittra dem. Jag vill instifta en ny lag: Ungdomar mellan 19 och 27 skall icke ha möjlighet att skaffa hund, katt, kanin eller annat otyg till husdjur. Så fort du närmar dig 30-strecket däremot....skaffa hur många jävla djur du vill. Se dock till att leva lite innan.

Staden som aldrig blir kul

2011-07-07T16:02:00.003+02:00

Besökte Borås helgen som gick och som vanligt måste jag skriva av mig. Flera rigaliganmedlemmar beslutade sig för att fira charterhelg i Pinocchios boning. Chansen fanns faktiskt att det skulle kunna bli ett riktigt roligt nedslag i Borås. Möjligheterna stod perfekt uppradade som i en nazitysk stridsvagnskolonn. Äntligen skulle Borås skina!!

Givetvis hade vi fel. Det gick inte att ha roligt i Borås. Det spelade ingen roll hur många fantastiska vänner som var där samtidigt. Borås är kudden du kväver dig själv med. Faktum var att öldrickande blev trist i Borås och det är inte tråkigt någon annanstans på hela Jorden. Helgen var egentligen ganska så rolig antar jag. Närmaste jämförelse är nog med en fotbollsmatch där ena laget är överlägset sin motståndare.

"Vi var bra, men motståndet var idag på tok för klent för att vi ska kunna utläsa något."

Jag inte supersäker på att den liknelsen går ihop, men jag tror poängen går fram.

Periodare

2011-06-21T12:41:00.002+02:00

Den här bloggen är verkligen svår att hålla vid liv ibland. Senaste månaden har jag knappt orkat skriva två inlägg i veckan. Texterna jag publicerat har varit konstgjord andning. Respiratorer för att 'Uralbergen' inte ska dö. Jag hoppas den kommer igen snart och att inspiration åter ser dagens ljus. Just nu sitter bloggen förlamad från nacken ner i en permobil styrd via ett sugrör. Morgondagens teknik kommer förhoppningsvis rädda 'Uralbergen'. Det måste den.

Förbannade Midsommar

2011-06-15T13:46:00.002+02:00

Alltid alltid uppstår ängslan hos oss. Vad ska vi göra under den där aftonen vi ändå bara super? Vilken festarrangemang kommer bli optimalt? Mest eller minst antal personer? Flest tjejer? Färst killar? Naturskönast miljö? Närmast till krog? Billigaste respektive dyraste alternativet? Distansen jag måste ta mig? Vill jag kanske bara vara själv? Vad ska alla andra göra?

Alla dessa frågor måste vi alltid besvara innan vi beslutar oss. Oftast blir det helt okej.

Went on a bender

2011-06-09T20:05:00.002+02:00

Det tar lång tid att repa sig. Är du 24-25 och beslutar dig för att drinka fem dagar i streck väntar ett gäng på att ge en stryk efteråt. Sviterna efter öl-, vin- och spriteskapism är tredje gradens bakfylla. Värsta sorten. Snubben eller bruden du hatar mest. Men hur ber du honom dra åt helvete? Ja, du öppnar väl lämpligen en till öl. Alla har dock sina gränser. Tillslut är det bara att låta det där ligistgänget puckla på dig. Du kommer slå i backen, men du kan stolt resa dig sedan. You took a beatdown. Det var värt det. Du fick gå sprit-galore med dina vänner och sådant är awesome. Acceptera drinkaren du är, den kommer du alltid vara. Du är alkad, men inte alkis. Det är du för produktiv för.

Drinkare då, nu och sen.

Jag kapitulerar

2011-05-30T21:45:00.002+02:00

Jag ger upp. Jag resignerar, kastar in handduken och viftar med vit flagg. Sommaren är Ulf Lundellskt underbar. Det är bara att acceptera hur svenskt jag älskar den. Kortbyxor, cykelturer, glassätning i natursköna miljöer, grillkvällar, parkhäng, dagsfylla, nattdopp osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv

osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv

osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv.

Det är bara att ge upp prestigen och omfamna sin kärlek för årstiden. Rocka Banan Svensson och utomhushetsa sig till bättre humör.

Ibland kommer de tillbaka igen

2011-05-24T12:58:00.002+02:00

För ett tag sedan fick jag besök av gamla dylanfavoriter. Igår hälsade en annan klassiker på. Bruce Springsteens Magic från 2007. Jag vet inte om den är lika odödlig som hans äldre skivor och låtar, men den är bra. Riktigt bra rentav. Radio nowhere är tung. Girls in summer clothes är fin och sådär fortsätter det. Vi får se hur länge Magic stannar. Lär bli någon vecka eller två i alla fall.

Ingenting är försommar som Bruce Springsteen och det får vi aldrig någonsin glömma.

Om starkspritens styrka

2011-05-19T13:53:00.004+02:00

Jag har kommit till konklusionen att starksprit är fantastiskt. Inte för de ibland urspårade och osympatiska effekterna, men för hur rätt spritsort i sin givna kontext skapar minnesvärda ögonblick. Starksprit står över kaffe, te och smoothies - all day, everyday. Också öl har uppenbara svårigheter att konkurrera med starksprit. Öl är en för allmän dryck som gör sig i princip överallt. Öl är dryckernas universalredskap. Den fungerar habilt överallt.

En väl utvald whisky beställd i lummig och nedsliten irländsk bar kommer alltid skapa större ögonblick än en 'stor stark'. Starksprit i korrekt kontext föder följande sägningar "minns du när vi satt där och drack det, det var en bra kväll". För det var så det var. Du drack rätt sprit på rätt plats. Den sortens bedrifter måste få bli belönade med ett fint minne.

"Kommer du ihåg när vi satt där och drack den där koppen kaffe"

Hur ofta hör du dig själv säga det?

Ögonblick på skiva

2011-05-16T15:48:00.003+02:00

Universal har släppt Håkan Hellströms konsert från WOW'10. Kusligt att lyssna på eftersom jag minns stämningen under konserten. Det var håkanmagi och publiken var i trans. Enda negativa kan möjligen vara att jag blev tvingad att höra de tre första låtarna inne ifrån en toalett. Lyckligtvis lät det bra även där. Jag var däremot orolig för att den skulle rasa samman. Publikens hoppande skapade vibrationer som fick dasset att skaka. Det stod pall och jag kastade mig ut för att fånga de sista låtarna. Awesomeness to say the least.

Digitalfoxglove

2011-05-10T13:51:00.002+02:00

Someone Else är sommarnattsdrömmen så som jag vill ha den. En kristall väl värd att ta i med båda händerna. Jag kommer höra fantasin under många promenader hem från krogen och sommarfesten.

Asiatisk mat - Topplistan

2011-05-09T14:52:00.004+02:00

1. Indiskt

Grytor och naanbröd. Vad mer behöver jag säga?

2. Koreanskt

Frälst av flera rätter, men den friterade och chilimarinerade kycklingen jag åt på fyllan i Toronto var fantastisk. Dessutom fantastiskt stark. Synd att jag glömt vad den heter.

3. Thailändskt

Egentligen inte överväldigande gott, men att frossa i sig thaibuffé är en kraftfull upplevelse väl värd sina pengar.

4. Japanskt

Sushi är gott, men yakiniku äger. En fantastisk rätt räcker inte till bättre placering än en fjärdeplats.

5. Kinesiskt

Barndomens och tonårens intensiva kärlek har dött så som den sortens kärlek ofta gör. Jag blir aldrig lycklig av kinesmat.

En bra historia

2011-05-09T14:37:00.003+02:00

Förra onsdagen fastnade jag på Debasers uteservering. Snabbt kom jag i kontakt med en 35-årig kvinna som orerade intensivt om en ettårig tokyovistelse från det förflutna. En berättelse bättre än de flesta. Stundtals lät den oroväckande otrolig, som om det bara var påhitt. Jag var inte full nog att sluka alltsammans. Detta var för bra för medelmåttig utekväll. Sanningen uppenbarade sig lyckligtvis för mig. En bra historia är alltid en bra historia, vilket var en för kvällen viktig insikt. Det spelade därefter ingen större roll om huruvida allting var sant eller inte. Jag fann det intressant att lyssna. En skickligt berättad anekdot är bra oavsett sanningshalt. Kan vara bra att komma ihåg.

Små önskningar

2011-05-06T14:17:00.003+02:00

Sitter i/på Orkanen. Malmö högskolas lustigt namngivna bibliotek eller kanske är det själva byggnaden som heter så. Jag är osäker. Hursom finns en tyst zon här. Varje gång jag beger mig in i zonen drömmer jag mig bort. Tänk om en AI, när jag passerar skylten med texten "tyst zon" säger "entering the quiet zone". Kanske fortsätter den informera att "all personel must remain quiet during entry, stay and exit."

DET hade varit awesome.

Klaus Sextest

2011-05-04T12:57:00.007+02:00

Jag blev precis tvingad till ett tjejmagasinssextest. Det slog mig då att jag minsann också skulle kunna slänga ihop en sådan undersökning. Jag skulle ge det ungefär samma sorts osunda verklighetsförankring. Samma dumma onyanserade frågor. Samma dumma, dumma dumma.

Därför - Hur sexar du Klaus? (Ett dumt sextest)

FRÅGA 1

Hur fångar du Klaus uppmärksamhet?

1. Du är traditionellt lagd. Du blinkar och vinkar lite i baren och sedan köper du honom en öl. Du är snygg så du behöver inte göra mer.

X. Du försöker vara en rolig och intressant person. Du tänker att han gillar personlighet.

2. Klaus vet vad han vill ha, han glider fram till dig.

FRÅGA 2

Du har fått med dig Klaus hem. Hur blir det?

1. Du bjuder honom på vad huset har att erbjuda i öl-, vin- och spritväg. Sen är det boom boom.

X. Du samtalar med honom då han alltid har mycket roligt och intressant att säga. Sakteliga initieras parningsriten.

2. Klaus blandar två avancerade coctails. Han lyfter sedan upp dig på köksbordet och ni älskar/sexar/ligger/knullar passionerat.

FRÅGA 3

Ni har dundrat ner i sänghalmen. Vad händer?

1. Eftersom ni båda är superfulla blir det primitivt primalt vilddjurssex. Sedan däckar ni.

X. Det blir sex enligt mall 1a. Inget märkvärdigt, men ni har i alla fall haft en god konversation.

3. Klaus är gammal, men energisk som en flock hungriga delfiner. Ni är nu på runda tre.

FRÅGA 4

Allt är klart. Vad händer efteråt?

1. Ni däckade i förra frågan.

X. Ni fortsätter ert mycket givande samtal, kelar och somnar klockan 07.30.

2. Du låter Klaus skoja, stoja och orera självgott. Du lyssnar intresserat och skrattar högt åt hans haranger.

Hur blev det nu?

Flest ettor: Du är snygg, men spelar inte på Klaus planhalva intellektuellt sett. Det hindrar er dock inte från att ha mycket kul tillsammans.

Flest tvåor: Inte ståtligaste eller vildaste hästen i stallet, men du är i alla fall en god samtalspartner.

Flest treor: Du låter Klaus skina och det älskar han. Klaus behöver uppmärksamhet och det ger du honom.

Jag är en kräsen supporter

2011-05-03T16:59:00.002+02:00

IF Elfsborg är fotbollslaget i mitt hjärta. Det bultar mycket kraftfullt för den gulsvarta klubben. Jag blir därför katastrofalt besviken när spelarna inte levererar. Jag bli oftast så sur att jag inte vill se en match på flera veckor. Jag vill inte återuppleva smärtan. Det är plågsamt att ständigt se Gefle åka från Borås Arena med tre poäng. Jag vill inte riskera återuppleva tortyren. Ändå tar jag risken, även om jag kanske väntar en tid. Medgångssupporter skulle nog de allra mest entusiastiska fansen kalla mig. Själv titulerar jag mig "kräsen supporter". Kärlek har ett pris. Dåligt spel och dåliga resultat ger dålig kärlek. Men i år är jag mer kärleksfylld än tidigare. I år tror jag på Elfsborg trots den knackiga starten. I år är hjärtat målat svart och gult med svårupplöslig färg

Klaus manifest

2011-05-02T16:35:00.003+02:00

Under alldeles för lång tid har jag varit på flykt. Jag har slöat och missunnat mig själv möjligheten att släppa lös all potential jag begåvats med. Jag har spottat personligt ansvar i ansiktet. Det har blivit livsförslösande ungkarlsgriseri. Under för lång tid har jag vadat till knäna i sörjan ansvarslöshet. Från och med idag startar en ny epok.

Power of the mind.

Jag ska vinna över mig själv och mina dåliga vanor.

Från och med idag handlar allt om Power of the mind. Från och med idag tar jag ansvar för mig själv. Numera ska jag göra kreativitet till mitt 9 to 5 jobb. Vare sig jag kommer få betalt eller inte kommer allt handla om att skapa. Ingenting annat är intressant. Jag rockar när jag är kreativ. Då är det ju det jag måste vara. All day, everyday.

Jag ska sluta omge mig med ovärda människor med negativt inflytande. Nu ska människor på allvar behöva förtjäna sin plats. Jag kommer inte kompromissa med någon. Skitmänniskor kan hoppa av bussen jag kör. Bra människor däremot, stig på. Ni får ert månadskort gratis. Ni ska dessutom alltid bli bemötta med ett leende när ni kliver ombord.

Destruktiva beteenden ska från idag alltid bli bekämpade med full kraft. Tryggheten i osunda mönster ska aldrig vinna. Jag ska alltid uppmuntra känslan av allt bra jag kan och ska åstadkomma.

Power of the mind. Med min hjärnas kraft ska jag förändra mitt liv till något större. I alla fall sett ur mina egna ögon. Livet ska från och med nu inte bara vara bäst på somrigt Koster - det ska vara bäst precis hela tiden.

POWER OF THE MIND - HUR JAG SLUTADE VARA DARTH VADER OCH BLEV LUKE SKYWALKER ISTÄLLET

Halka-på-bananskal-humor

2011-05-02T16:23:00.005+02:00

Paradiset

2011-05-02T15:45:00.003+02:00

I helgen var delar från rigaligan på Koster. En ö utanför Strömstad som superkorrelerar med vad Filip Hammar kallar julottesverige. En idyll så vacker att ögonen och hjärtat blöder. Hav, klippor och grönska perfekt sammanflätat. I denna dröm släppte livet ner elva vänner. Vi sprang barfota i gräset, drack Crocodile och skrattade mer än vi brukligen gör. Livet var barnsligt enkelt. Det är gärna det i sällskap av vänner som du håller av och känner gränslös kärlek till. Jag upplever att jag inte är kapabel att med ord förklara magin på ön. Jag ger upp. Det var bara fantastiskt. Var du där? Ja, då vet du.

You can do no right

2011-04-27T13:45:00.003+02:00

Du får uppenbarligen inte bli arg på människor som beter sig illa. Det råder en allmän inacceptens mot starka reaktioner. Ett konsensus där vi ska förtrycka sydeuropén i oss. Den medvetna vedergällningen är onödig och något du ska gömma undan. I det toleranta, civiliserade samhället ska vi vända andra kinden till när vi blir besvikna på vänner och människor vi håller av. Jag har aldrig förstått resonemanget. Folk måste bli påminda om att de gör fel. Ibland kräver det kraftfulla metoder. Begreppet 'folk vaknar inte av en örfil' upplever jag applicerbart. Att få människor att förstå dig och dina känslor är den största av utmaningar. Det är svårt oavsett vilka känslor och tankar du vill förmedla. Jag är av åsikten att personer som beter sig riktigt illa diskvalificerar sig från att ställa krav på sin behandling. Beter du dig fittigt är det de minsta du ska kunna förvänta dig tillbaka. Det borde vara en mänsklig rättighet att få bli fly förbannad och brinna av ilska. Du ska få kasta eldklot av frustration mot pyromanen som satte dig i brand. Du kan förstås vända andra kinden till. Gör det som passar dig, men du ska aldrig någonsin vara rädd för att bli förbannad. Ibland är det menlöst att vara 'the bigger man', ibland är det nödvändigt att vara liten.

Två uttryck

2011-04-27T13:17:00.003+02:00

En andra vind eller En andra vind

Sole Survivor

Back to Bob

2011-04-26T12:15:00.004+02:00

Fick impuls. Tre nedladdningar senare lyssnade jag återigen på Blood On The Tracks, Nashville Skyline och Street Legal. Treenigheten som för mig är Bob Dylans bästa. Kraften och ilskan i 'Idiot Wind'. Det fantastiskt allmängiltiga i 'We better talk this over'. 'Girl from the north country' med Johnny Cash. Jag är lycklig över att jag återupptäckte dem. Dagen fick en push i rätt riktning.

Ålderdomens insikter

2011-04-18T13:19:00.003+02:00

Den största realisationen sedan jag blev gammal är hur fucked up varenda människa jag känner är. Hur svårt livet är att leva ibland. ALLA och då menar jag ALLA har sina plågor och problem. De är djupt rotade och de flyter omkring på ytan. Alla är osäkra, alla har nojor, alla blir rädda och alla är fucked up. Det är inte en fråga om att komplicera allt eller att ha principiellt pessimistisk världsbild. Många gånger har vi fantastiska upplevelser tillsammans och för oss själva. Bakom de glädjefyrverkerierna kämpar vi däremot med vår ångest, ängslan och rädsla. Ingen är förskonad från dem. De är tyranniska och stridslystna krafter som anfaller hela tiden. Vi kommer antagligen kriga mot dem hela livet eller tills vi blir gamla nog att skita i dem. 63 år gammal på en veranda med ett glas gott öl. Inte ett orosmoln så långt ögat kan se. Då har vi gjort oss förtjänta av lugn och ro. Men nu är vi mitt uppe i det. Vi har tjugofemårskriser. Vi tvivlar på skol- och karriärsval. Vi försöker bygga seriösa relationer. Vi vet allt och ingenting.

All and all.

Vi har det ganska trivsamt med varandra. Vi, kompisarna.

Kräkmedlet

2011-04-13T18:06:00.003+02:00

Det finns människor som har uppfattningen att allting blir romantiskt i Paris. De tror frieri framför Eiffeltornet är skönhet och vackert. De tror det är den sannaste av kärleksyttringar. Jag spyr på blotta tanken. Bristen på fantasi äcklar mig. Kan inte folk bara gå och dö? Eller åtminstonde anstränga sig lite? Kom igen. Va lite kreativ om du ska kärleksförklara i skala större. Fria inte framför Eiffeltornet. Snälla! Gör det inte. Vart som helst, men inte där och inte i Venedig. Sen tror jag nog jag ger folk fritt spelrum.

25 Hotel Bar Lounge Tunes och 'casual intellectual sitting and drinking'

2011-04-13T14:47:00.005+02:00

Ni läste titeln? Ja, det är det nya. Hotellbarsloungemusik. Soft och avslappnad. Uppenbart perfekt musik för whisky eller kvällens första coctailtimma. Hitta ett bra spot, slå på musiken, drick och andas ut. Möt världen där alkohol och meditation möter varandra. Jag antar att sitta bekvämt är viktigt. Du måste sitta på sättet som får andra människor att tänka: "Shit, den snubben vet hur man kopplar av. Fan vad najs han verkar ha det." Låt oss kalla stilen för 'casual intellectual drinking and sitting'. Jag tror blicken måste vara sömnigt grubblande, om det låter begripligt? Du är med, men driftar ändå omkring planlöst i drömvärldar och filosofiska tankegångar. Du, drycken, sittställningen och musiken blir en enad entitet. Ett knippe. Någonting högre.

Detta kommer bli nya given.

'casual intellectual sitting and drinking'

Nä, så gick det inte riktigt till...

2011-04-11T10:52:00.005+02:00

Då var jag halvvägs till femtio. I fredags firade jag städat och välkomnade ett välkammat vuxenliv. Tillställningen var trivsam och stämningen uppsluppen. Vi åt mat, drack ett par glas vin och samtalade om livets förgänglighet. Vi gjorde vad vi kunde för att hålla ned ljudvolymen. Ibland smet dessvärre skrattattackerna ut. Hoppas inte grannarna kände sig störda. Vi stängde faktiskt av stereon redan klockan nio. Vill aldrig riskera osämja med goda grannarna. Vid elvatiden begav sig sällskapet mot stillsam hotellbar. Som nybliven tjugofemåring var det riktigt skönt att slippa nattklubbarnas stök och höga musik. Vi drack alla varsin coctail innan hemgången vid halv ett. Härligt att somna i relativ tid. Det är ju alltid en dag efter den som är.

På det hela taget var kvällen mycket lyckad. Verkligen, verkligen riktigt skönt att kunna ta det lugnt och bara umgås med människor. Faktiskt underbart att kunna samtala utan att ackompanjeras av technodunk. Fler sådana kvällar så tackar och bockar jag.

Ja....Hmm...Så gick det nog inte riktigt till.

Än är jag inte vuxen. Möjligen vuxnare, men inte vuxen.

Parlamentetsoldaten

2011-04-06T16:30:00.002+02:00

Är hemma hos Dash. Vi sitter i köket och i rummet intill ligger en svensk soldat (han äger lägenheten Dash och Hanna hyr). Han tittar på Parlamentet och skrattar högt. Soran Ismael och Björn Gustafsson skojar för glatta livet. Vi i köket hör dem. De är inte så roliga, men det tycker soldaten. Flabbet översvämmar lägenheten och föraktfullt tvivlar vi på hans humor. Vi tvivlar på vem han är. Enligt ryktet är hans sociala färdigheter ytterst begränsade. Han ska vara mycket jobbig att ha omkring sig. Jag märker tendenserna. Svårhanterligt. Jobbigt. Påfrestande.

Aldrig romantiskt

2011-04-05T17:21:00.003+02:00

Idag åt jag lunch på Jensen's Bøfhus. Det var billigt och gott. Vad som alltid slår mig vid besök hos den danska kött- och biffkedjan är givetvis den totala avsaknaden av charm. McDonalds har mer värme. McDonalds är så ocharmigt att det blir charmigt. Jensen's Bøfhus är för fint för att vara fulcharmigt och för fult för att vara fincharmigt. Jag får alltid ångest av tanken att människor antagligen försöker äta romantiska middagar på Jensen's Bøfhus. Det känns så fel, men vem är jag att döma?

Skitregler

2011-03-30T16:47:00.002+02:00

Var alldeles precis inne på ett närliggande konditori i jakt på lunch. Det frestade med ett luncherbjudande innehållande panini, sallad och kaffe. Jag slog till. Dessvärre ingick kaffe endast om du valde att äta måltiden på konditoriet. Omedelbart attackerade jag. JAS 39 Gripen-stylee. "Jag får alltså dricka kaffe till min smörgås om jag sitter kvar här, men inte om jag ställer mig utanför ingången?" Konditorn fnissade nervöst. "Ja, så är reglerna". Ibland är regler ofantligt dumma. Det gick under inga omständigheter att få kaffet i en take away-mugg. Som någon slags tafatt protest bad jag att få kaffet i en kopp. Jag planerade en semi-hämnd. Jag drack kaffet, tog sedan min smörgås och gick därifrån. Lurade de dumma reglerna så gott jag kunde.

Att flytta är att slänga

2011-03-28T15:05:00.003+02:00

Packar ihop mina saker inför flytten på fredag. Filmer, spel, böcker, kläder och köksredskap. Jag har dock sedan länge slutat ha sentimentala band till varenda pryl jag äger. Detta innebär att jag slänger många saker utan pardon. DVD-filmer jag aldrig kommer se, tv-spel jag aldrig kommer spela och kläder jag aldrig kommer bära. Allt hamnar i stora svarta säckar. Att flytta är att kasta bort saker vars platser är försakade. Jag hade säkert kunnat kasta ännu mer än vad jag gjorde.

Klaus flytt- och röjråd:

Saker och ting undangömda i de svartaste skåpsmörker ska du slänga. Sluta inbilla dig att du kommer använda dem vid något senare tillfälle. Det kommer du inte. SLÄNG!!!!

Kaffe

2011-03-23T12:25:00.002+01:00

Firar ett år som kaffedrickare. Ett år som varit mycket gott (no pun intended). När kaffet gjorde entré i mitt liv blev jag omedelbart mer produktiv. Varje gång jag sätter mig för att skriva kokar jag numera en rejäl kanna mellanrost. Sedan. Skriva, dricka. Skriva, dricka. Skriva, dricka. Tror generellt sett författande mår bra av drycker. En folköl eller glas rödvin lättar upp många knutar och sätter fart på dig. Det höjer inte nödvändigtvis kvalitén, men du kommer åtminstonde igång. Alltid något.

Så skål på dig kaffet. Löve U. Låt oss få många fina år tillsammans.

Missade mitt livs chans

2011-03-22T15:14:00.004+01:00

För två veckor sedan sökte jag praktikplats hos Charlie Sheen. Några dagar senare fick jag reda på att jag överlevt första utgallringen. Dessvärre dog drömmen igår. Jag hade missat datumet för rond två. Glömde besvara mailet och det grämer mig faktiskt. Tänk vad jag och Charlie Sheen hade chillat. Got dammit. Hade blivit sjukaste tiden i mitt liv. Det går omöjligt föreställa sig upptågen jag skulle fått ta del av. Nu kan jag bara muttra bittert över den missade chansen. Chansen att hänga med Charlie Sheen i 8 fuckin veckor.

Don't grow up

2011-03-22T13:48:00.004+01:00

How I Met Your Mother har tappat i kvalité. De senaste säsongerna har sitcom:en rullat ner i uselhetens avgrund. Ibland slår den dock till och lyckas vara mer emotionellt involverande än någonsin tidigare. Serien är dessvärre inte lika rolig längre. Troligtvis har HIMYM drabbats av samma syndrom som Vänner. När karaktärerna vuxit upp slutar de vara roliga. Det blir vardagsproblematik istället för 'all out late twenties fun'. Lyckligtvis kan det också vara trivsamt att se på.

Det betingade humöret

2011-03-22T12:34:00.002+01:00

Det är nästan skrämmande hur solen påverkar humöret. Efter ännu en lång, mörk och kall vinter lyser den var och varannan dag. Livet blir lite lättare och allting känns mer inspirerande. Att kliva upp på morgonen är inte längre världens svåraste uppgift. Vårsol är dunderhonung, spenat och trolldryck för vintertrötta människor. That shit is awesome.

Men det är som sagt lite obehagligt vilken inverkan solen har. Hur betingat humöret är av årstid och väder. Det är en fingervisning om hur lite kontroll vi har över oss själv.

Ramlade över två goa grejer

2011-03-21T17:14:00.002+01:00

Den ena är den här och den andra är den här.

Båda låtarna rimmar mycket väl med dagdrömmarmusiken jag så ofta förespråkar. Njut du med.

Ser lite ljust på det

2011-03-21T17:05:00.002+01:00

Det är naturligtvis fruktansvärt tråkigt med katastrofer och krig. Jag måste dock tycka det för några goda saker med sig. Aftonbladets nyhetsrapportering blir äntligen seriös eller den försöker i alla fall. I havet av skvaller får vi äntligen rapporter från verkligheten. Tänk vad som krävs för det - tsunamis och galna diktatorer.

Suck, religiösa, igen, alltid

2011-03-20T21:52:00.002+01:00

Svtplayade en dokumentär om någon sekt någonstans i Amerikas ingenstans. Supermanipulerade tonårstjejer tror på fullaste allvar en 66-årig gubbe är gud inkarnerad. De sover och älskar tillsammans med honom. Gud befaller honom att ha sex med tjejerna. Det är nämligen sådant gud gör - delegerar knull. Ibland undrar jag verkligen vilken tidsålder vissa människor fastnat i. Hur i hela jävla helvete kan någon på fullaste allvar tro att en 66-åring i Amerikas ingenstans är gud inkarnerad? För 3000 år sedan hade jag också kunnat tro det, men 2011, c'mon.

Föraktet som försvann

2011-03-16T14:27:00.002+01:00

Så sent som för några månader sedan avskydde jag second hand-kläder. Jag klarade knappt gå in i de illaluktande butikerna. Det var att stoppa upp huvudet i något gammalt och otrevligt. Panikkänslorna var sällan sena att infinna sig. Ut, ut, jag måste ut. Jag ville inte befinna mig nära alla dessa unkna skjortor och stickade tröjor. Melodin är annan nu. Jag har köpt flera plagg tidigare använda av andra. Det känns bra. Det är fina kläder jag gillar mycket. Det finns omedelbar glädje i att ha besegrat min second hand-fobi. En ny värld har öppnat sig och jag leker i den.

Skräcken i deras ögon

2011-03-15T19:00:00.002+01:00

Gick nyss promenaden Tanto-Eriksdalsbadet tur och retur. Jag var för dagen fritidsklädd vilket innebär sneakers, gråmelerade hiphopaktiga mjukisbrallor och stor grön jacka med huva. Det var säkerligen inte svårt för mötande personer att fantisera ihop vilken sorts person jag kunde vara. Droglangare, knivman eller kanske klassisk kvinnomarodör. Jag tror upphovsmakaren till dessa eventuella fantasier var huvan, men enbart beroende på de säckiga mjukisbyxorna. Tighta jeans hade garanterat minskat oron enligt devisen indiekids don't rape. Hur som helst är gråmelerade mjukisbyxor alltid bekväma.

Alltid alltid ditt ansvar

2011-03-14T20:23:00.003+01:00

De senaste veckorna har jag tagit ansvar för mig själv. Med denna uppenbara uppryckning har insikterna ramlat in på löpande band. Förvisso har det varit rungande självklarheter, men ibland glömmer vi bort sådana och även oss själva. Den mest påfallande sanningen är att välmående alltid är något vi själva producerar. Självförverkligande är det bästa som finns och det är det bara du själv som ansvarar för. Ingen annan har med den skiten att göra. Jobba, jobba och jobba är enda vägen. Hänga med kompisar är dock också gött, det behöver du också göra.

Leif is my main man right there

2011-03-09T12:21:00.004+01:00

Jag är inte särskilt intresserad av partipolitik. Jag bryr mig bara nämnvärt när valet står för dörren. Givetvis axlar jag mitt demokratiska ansvar och röstar, men min röst är inte en röst på ett parti. Jag röstar på personer. Mest levande partiledaren vinner min gunst. Senaste valet vann ingen. Alla var lika jävla färglösa och tråkiga. Alla är så jävla stolta partipolitiker. Samma visa varje val. Sakfrågor någon? Sakfrågor! Va individ istället för parti.

Hursom. Socialdemokraterna försöker ju hitta ny lagkapten. Det verkar gå sådär. I dagarna kom äntligen min favoritman upp som reellt förslag - Leif Pagrotsky. En liten skäggig farbror som verkar trivas i rampljuset. Väljer sossarna honom kommer jag rösta på dem. Eller ja, honom blir det ju. Jag röstar på personer och bland dagens partiledare skulle Leif bli ett roligt tillskott. Han både ser ut och låter kul. Sådant måste jag uppmuntra. Det är roligt med en politiker vars storlek alltid kommer underminera honom. Leif kommer alltid vara ett litet barn. För han är så himla liten. Pyttepytteliten.

Vi var tidiga

2011-03-02T23:35:00.003+01:00

Charlie Sheen dominerar media just nu. Många har blivit förförda av honom de senaste dagarna. Uralbergens hjärta fångade han dock för flera år sedan. Han är antagligen den enskilda person som förekommit i allra flest inlägg. Att han skulle explodera såhär kunde vi däremot aldrig förutspå. Vi kan jämföra Charlies nyblivna ikonstatus med när musiknördarnas favoritindieband plötsligt slår igenom. Uralbergen är Charlienerds.

Följ honom på Twitter. Håll utkik på Youtube. Vänta på nästa kaskad av oförglömliga citat.

Riga - Lärdomarna

2011-03-02T11:58:00.003+01:00

Avec är nya svart.

Balter har tveksam klädstil.

Klientelet på östersjöfärjorna är det du tror.

Balter saknar tänder ibland.

Det finns skumma diskotek i Riga.

Det går att bli full i Riga.

Östersjökryssning kan vara ett avsnitt av Rederiet.

Minibar är kul.

Stor bar är också kul.

Ibland är du för gammal för fest 24/7 i tre dygn.

Människorna jag reste med är bäst.

Sittin on top of brandy. To know me is to love, but some people can't stand me.

Tjejer

Det går att att ha förvånansvärt kul i en trätrappa.

I Riga kan du bli blåst av stadens taxichaufförer.

Heltäckningsmattor luktar illa.

På Rigas pizzerior får du dricka medtagen avec.

Jonas Magnusson kan dricka väldigt mycket avec.

Simon Gromer är en talare av rang.

I Riga kan du bli nekad att köpa kakor.

Du bör stå på listan om du vill in på Space.

Jonas Magnusson är lång även i Riga.

Maten på färjorna smakar ingenting.

Att dricka whisky i en hotellobby känns jävligt internationellt.

Hotellrumsprio numero uno är att omedelbart brotta in det.

15 personer gjorde sitt för en vild och fantastisk resa.

Jag kommer aldrig glömma Riga '11.

Ett skepp kommer lastat

2011-02-23T11:32:00.002+01:00

Imorgon reser jag och 14 vänner till Riga. Vi kryssar över Östersjön Banan Svensson-stylee. En hotellnatt och och två båtresor. Jag vågar inte riktigt tänka på hur sjöslaget slutar. En och annan öl är tänkbar. Några lättare danssteg kanske vi strör omkring oss. Lettisk kebab? Ja, tack. Temporära sexuella kontakter? Vem vet? Kamratgänget som reser kryllar av nuvarande och före detta ligg.

Ska också bli spännande att se hur mycket öststat Riga egentligen är. Utvärdering kommer på söndag.

Kaptenen ger mig sömnsvårigheter

2011-02-23T01:05:00.002+01:00

Nytt från Kap10kurt. Svängig låt och skön video. Perfekt partypeppare inför stundande rigaresan.

För kvarterskrogen

2011-02-17T22:37:00.002+01:00

Jag älskar sunkhak. Jag <3 barer med sliten träpanel. Jag vill skicka små mysiga kärleks-sms till pubarna där alkisarna och 18-åringarna dricker 35-kronorsöl. Det finns inget bättre än barerna där vem som helst kan trilla in. Köpte en pizza på en kvarterskrog idag. Fredhälls källare, vilken plats. Ölgubbarna myste, vintanterna trivdes och jag njöt av stämningen. Här skulle vem som helst kunna dricka öl. Kanske inte Stureplanslirarna, men de flesta andra skulle kunna slinka in här för ett glas öl. Den möjligheten måste du gilla med en bar. Jag älskar sunkhak. Jag <3 barer med sliten träpanel. Jag vill skicka små mysiga kärleks-sms till pubarna där alkisarna och 18-åringarna dricker 35-kronorsöl.

Då reviderar vi (jag)

2011-02-14T16:38:00.005+01:00

Trodde länge quinoa var ett vegetarianernas påhitt som smakade syntetiskt och skit. Den åsikten har jag nu förkastat. Den visade sig vara felaktig. Quinoa är awesome stuff. Mycket godare än sin överhajpade konkurrent bulgur. Bulgur kan ärligt talat dra åt helvete. Hatar bulgur. Quinoa däremot, vilken grej! Jag ska äta quinoa ikväll. Att det kommer bli fantastiskt känns fantastiskt självklart. Quinoa rulezzz!!!

Larger than life

2011-02-13T18:45:00.003+01:00

Igår träffade jag och Spader Sätras snällaste rasist. Ett tvättäkta original. Han var den sortens människa du bara träffar på fyllan. Sätras snällaste rasist höll låda i tio minuter. Han berättade om invandrare som lämnat tjugotvårummare med pool i Colo Colo för pizzabakning i stockholmsförorten. Sätras snällaste rasist snackade mycket. Rätt är rätt. 100%. Första frun, hon var bäst.

När jag var bäst i Talang

2011-02-11T13:45:00.003+01:00

Att återberätta drömmar kan ofta bli fånigt. Vi tenderar att uppenbart överdriva och spinna loss för extra kul. Det blir extra genomskinligt. Ska du föra ut drömmar i det publika ljuset? Håll dig till vad du minns, frisera dem inte.

Nu ska jag berätta om nattens dröm. Jag minns den mycket tydligt. Den är fånig.

Plötsligt var jag en av tolv deltagare i TV4:s nya program 'Barnens Talangtävling' (bör ha hetat något sådant). Något märkligt var jag enda vuxna medverkande. Alla andra var 11 eller 12 år gamla. Den på förhand främsta konkurrenten Franz var i och för sig 10. I programmets första avsnitt avlöste uppträdandena varandra tills det var min tur. Jag rappade Petters hitlåt 'Saker och ting'. Publiken applåderade mig och succén var cementerad. Första deltävlingens seger var erövrad och jag krossade motståndet. Fuck you Franz!!!!!!!!!!!

Inför avsnitt två väntade en uppgörelse i form av spektakulärt dansnummer. Jag drog mig ur tävlingen. Jag pallade inte trycket. Jag åkte och festade med Spader och Kopp istället.

Fredag och lördag.

2011-02-11T13:20:00.005+01:00

Imorgon 'Nya given'. Idag, given från järnåldern.

Dreamatic

2011-02-10T14:19:00.003+01:00

Har senaste året knåpat ihop "Drömskt så det förslår". En direktkanal in i den drömska, lite lätt magiska musiken jag ofta orerar om. Spotifylistan om du vill fatta vad allt handlar om. Lila sommarnätter och flyktiga romanser. Cigaretter och discodans. Uteserveringar och ensamma promenader. Yada yada yada. Futurecop, The Outrunners, Cinnamon Chasers, Grum, FM Attack..

När musik parodierar sig själv

2011-02-09T23:34:00.003+01:00

Vem chillar till detta? Satt och letade efter Super Mario Bros-soundtrack på Spotify. Hittade en remix. Och bah. SWHOOOOOOSH! Musik som lockar fram skrattanfall.

Redan uttjatat

2011-02-09T23:05:00.002+01:00

Senaste månaden har vi övergött ett internskämt i gruppen. Ta ett begrepp eller ord och gör ett sonnamn. Allt startade med att Fylletratt blev Fyllo Trattsson och sedan har det spunnit utom kontroll. Kontroll Utomsson. Namnet måste rulla gött i munnen och låta lagom töntigt. Sådär. Försök själv!

Skicka Runkle till Falkenberg

2011-02-09T14:22:00.004+01:00

Californication har startat ny säsong. Efter ytterst svaga trean var förhoppningarna på fyran obefintliga. Något som förstås innebär uppskattning för årets upplaga. Låga förväntningar och dåligt blir bra eller åtminstone underhållande. Allt är dessvärre inte frid och fröjd. Mitt främsta problem med säsong fyra är Charlie Runkles ständiga dråpligheter. Serien driver med hans utseende och sexuella gärningar med komik hemmahörande i buskisens förlovade land. Det blir bara tramsigt pinsamt och inte alls roligt. Skicka Charlie Runkles "jag klarar inte av att raka könet"-humor till Falkenberg. Där passar den in perfekt. Stefan & Krister och den försupna landsfiskalen som raggar på borgmästarens yppiga dotter bara för att inse att hon egentligen är man.

Den onödiga utskällnngen

2011-02-08T01:00:00.002+01:00

Idag var jag optimistisk. Jag planerade att hämta min lagade dator. Min älskade Macbook som jag varit utan i säkert tio dagar. Min förhoppning var att jag skulle kunna betala den via räkning och få med mig den hem. Vi behövde verkligen umgås. Lyssna på musik och bara slösurfa tillsammans. Människorna i butiken sa dessvärre att detta inte var omöjligt. Då brann det i undertecknad. Jag undrade varför i helvete det inte var möjligt att fakturera privatpersoner och yadayada. Det kan ju så många andra butiker göra. Jag klagade och skällde. Varför gjorde jag det egentligen? Butikspolicy förfan. Bara att accepetera. Jag borde chillat. Det gjorde jag inte. Utskällningen var inte helt vansinnig. Nä, den var egentligen ganska behärskad. Mer irriterad bara. Jag avslutade med "sorry, jag är bara på dåligt humör, jag kommer in senare i veckan". Ibland kommer hur som helst sydlänningen i mig fram. Jag antar att det bor en italienare i mig trots allt.

************

2011-02-01T02:39:00.003+01:00

Flera av mina lösenord är rasistiska. Jag vet inte varför det blivit så. Några sådana värderingar har jag aldrig haft och kommer nog inte ha heller. Ändå har jag krypterat ett gäng ganska vulgära och pubertala uttryck. Det är märkligt. Varför liksom? Kanske för att de är oväntade att ha som lösenord? Långa är dom också. Jag borde kanske för min karmas skull byta dem. Jag tror jag gör det. Snarty i alla fall.

Spotta på dem bara

2011-01-28T13:45:00.000+01:00

Igår var Spader här. Vi åt mat och samtalade om livet. Han hade hört/läst en intervju med erkände och ökände regissören Roman Polanski. I intervjun berättade han att filmbranschen lockade honom mest på grund av att han ville knulla mer. Han summerade med ett ryskt ordspråk: "Det går inte att ligga med alla tjejer, men man borde försöka". Jag fastnade för denna sägning mest på grund av Polanski. Det finns inget mer befriande än när den präktiga kulturelitens hjältar besöker Charlie Sheens vulgära grabbvärld. Roman Polanski har förvisso ägnat sig åt småflickor och det ska vi väl inte förringa. Vi ska inte heller glömma att kulturmaffian spottar på traditionell grabbighet. Därför älskar jag när deras gunstlingar spottar tillbaka på dem med samma smutsiga saliv som Charlie Sheen. Pretty much sayin' I don't give a fuck.

To Papacostas

2011-01-27T09:45:00.003+01:00

Uralbergen har fått ett uttalat fan. Enligt bokens alla regler är det en bedrift. Denna beundrarrelation måste vi därför vårda. Att behålla läsare är viktigare än att skaffa nya. Därför, Angelos Papacostas, kommer Uralbergen att vakna till liv igen,

I got to ride, ride like the wind

2011-01-25T12:37:00.003+01:00

Melankoliska vardagkvällar låter jag allt oftare The Outrunners stå för soundtracket. Deras nedtonade och 80-talsinfluerade syntmelodier träffar rätt i sidan. Jag tror dock The Outrunners kommer lyfta ännu högre i sommar. De gör musik perfekt för promenader genom lummiga sommarnätter.

Gamla låtar

2011-01-25T12:19:00.004+01:00

Det är ganska deprimerande när dina gamla favoritlåtar inte längre väcker några känslor. Du kan lyssna på dem, men du hör dem inte. Vad som tidigare berörde dig djupt har blivit en sten. Det är förstås naturlig utveckling. Tiden förändras och så även du och dina känslolägen. Musik spelar ut sin roll. Låten som räddade dig dina sena kvällar berör dig inte ett dyft längre. Det har alltid varit en vemodig insikt, men antagligen för det bättre.

Sån är jag

2011-01-14T02:15:00.003+01:00

It's official. Jag är riktigt dålig på en sak. Alltså riktigt jävla genomusel. Sådär besvärande dålig att jag inte ens orkar bli frustrerad. Jag lägger bara pannan i veck, suckar och ler. Jag är sämst i världen på att somna. Så fort klockan passerar 23:30 är det kört. Det enda återstående efter det klockslaget är vakna timmar fram till 03, 04. När morgonen nalkas helt enkelt. Ett tag försökte jag stimulera mig till sömns genom att lyssna på tv-serier. Det fungerade inledningsvis, men jag har blivit immun. Det är dråpligt alltsammans. Lustigt nog kan jag vara dödstrött på eftermiddagen och kvällen, men 23:30 är den tröttheten borta. Kanske är jag vampyr? Varulv? Hemsökt av gammal kärlek? Hemsökt av djupt rotad ångest? Kanske har den kreativa fabriken som är min hjärna bara svårt att stänga ner? Sömnpiller kanske kan vara något? Hm. Bra på att sova, men sämst på att somna. That's me alright.

Noomi Rapace

2011-01-06T01:48:00.005+01:00

Hela världens lilla Lisbeth är hetast i Hollywood. Hon är aktuell för varenda het kvinnlig huvudroll. Det är kanske förtjänt, jag vet inte. Vad som oroar mig är Ridley Scotts planer på att ge henne huvudrollen i hans nya alienprequels. Det vill jag verkligen inte. Jag vill inte att Ridley ska förstöra denna filmserie med Noomi Rapace.

Först och främst kan vi ifrågasätta varför Ridley vill döda seriens mystik med två prequels? Varför?

Och så mitt jämrande gentemot Noomi. Det är inget mot henne som skådespelerska, jag vill överhuvudtaget inte ha en svensk skådis i en för mig så betydande filmserie. Jag vill inte se en alienfilm och tänka "där är Noomi Sahlander Wallander Rapace".

Att Michael Nyqvist ska spela skurk i Mission Impossible 4 är sedan bara ett gapskratt rätt ut i natten.

Att inte hitta tillbaka

2011-01-02T15:46:00.004+01:00

Har spenderat senaste veckan i Borås. En på många sätt negativ upplevelse. Jag var inför besöket ordentligt peppad på roliga tider med vänner och bekanta i lummigt B-town. Dessvärre verkar förväntningarna trampat rätt igenom golvet och landat på den kalla källarbetongen. Borås är litet, trångt och kvävande. Det är egentligen inget fel på staden. Jag har bara blivit påmind om hur dåligt den numera passar mig. Jag antar att om du går tillräckligt långt i någon riktning, kommer det bli svårt att hitta tillbaka. Tillbaka till känslor, människor eller vad det nu var som fångade dig tidigare. Men så är nog livet. Det bjuder på långsamma successiva förändringar. Aldrig de där radikala du förmodade stöta på. Hmm.. Jag drar till stan och käkar.

Årets

2010-12-17T17:24:00.004+01:00

Film:

The Social Network

Låt:

Grum - Through the night

Spelning (för jag är ju på så många):

Håkan Hellströms konsert på Way Out West.

Serie:

The Wire. Såg serien först i år. Makalöst bäst.

Spel:

Mass Effect 2

Fest:

Helgen i slutet på oktober när Papas, Rapaport, Tole, Lord Krang och Pykköö var här.

Person:

Lina Rådbrink. Lyckats med konststycket att vara lika populär hos sin pojkvän Kopp som hos hans krävande vänner. En enastående bedrift och en jättebra tjej.

Elektroniska mackapär:

Kinect

Händelse:

Mass Effect 2 släpptes. Det måste liksom vara det.

Upptäckt:

The Wire

TV-program:

Kobra. Intressanta reportage och jag älskar hur viktig Kristofer Lundström tycker att han är.

Mat:

Hemmalagad gryta med Samal Oelek i.

Bok:

Läste inga i år heller.

Sämsta:

Kungöl

Sverigedemokraterna

Mona Sahlin

Hoffmaestro

Vacker finsk progressiv house

2010-12-17T15:11:00.003+01:00

Ja, du läste rätt. Musikbeskrivningar tenderar att parodiera sig själva. För många slashtecken och du förtar lite av musikens magi. Det blir så jävla tölpigt och besserwissrigt att på så underfundiga sätt som möjligt försöka förklara vad som ändå kommer bli en högst subjektiv upplevelse. Sätt på låtdjäveln istället. Berätta inte om genren för grundligt. Säg bara rock, house, hiphop, electro. Sluta va en tönt.

Anyway. Vacker finsk progressiv house signerad Michael Cassette. Jag överarbetar själv hela tiden beskrivningarna. Lyssna på låten istället Michael Cassette remixar Sophie av Club 84.

Två i framtiden fantastiska händelser

2010-12-15T19:22:00.004+01:00

# 1

Natten till Söndag kom den. Mass Effect 3:s första teasertrailer. Och gud i helvete vad episk den är. Trilogins avslutning kommer bli ett slag om Jorden. Du måste ena galaxens raser och rädda allt organiskt liv undan förintelse. Mass Effect 3 blir det bästa spelet någonsin.

# 2

Skrillex bokad till Emmaboda. Jag vill egentligen inte åka dit igen. Jag är alldeles för många år över festivalens medelålder nu. Faktumet kvarstår att Skrillex kommer döda Emmaboda. Det kommer bli så fantastiskt tungt att jag överväger ett besök. Jag hoppas dock han spelar någon annanstans i Sverige vid ett tidigare tillfälle. Både för att det hade varit awesome och för att jag inte känt mig lika skyldig att åka då.

Who you gonna call? - En musikalisk tidsresa

2010-12-07T14:29:00.002+01:00

Spader sådde idén att summera nollnolltalet i en spotifylista. Att i kronologisk ordning sammanställa de bästa, viktigaste, roligaste, plojigaste och sämsta låtarna som jag upptäckt och lyssnat på under senaste decenniet. Ett bokslut. Det är intressant att se resan jag gjort. Från whigger till electroaficionado. Däremellan hittar vi white trash-året 06. 07 när jag hittade gubbarna Bob och Bruce. Vi får inte heller glömma 05 då jag förälskade mig i Ryan Adams och lämnade hiphopen bakom mig. Couldn't relate. Idag är det dock mest en sörja av allting. Lite hiphop, mycket electro, några gubbar, lite pop samt en och annan riktigt dålig låt.

Låtarna på listan kan ha gått på repeat. De kan ha varit med på blandskivor och blandband. De är från festivaler, förfester och efterfester. De är från stunder i ensamhet. Stunder i sällskap. Stunder bland tusentals människor. Jaja, ni förstår säkert.

Nattens youtubefynd

2010-12-06T01:23:00.000+01:00

Nyår

2010-11-30T21:59:00.002+01:00

Samma sak varje år. Vad händer? Blir det fest? Blir det middag? Blir det kanske en vägvinnande kombination? Samma hets och försök att planera något. Ingen vill ta tag och ikläda sig Michael Bindefeld-rollen. Ingen vill ju bjuda till festen ingen vill gå på. Bättre att lägga ansvaret i någon annans händer. Jag skiter då rakt av i vilket. Jag tänker gå på middag och på fest. Försök stoppa mig. Måtte någon Bindefelda sig.

I slutändan - Ken Ring

2010-11-23T02:54:00.002+01:00

När jag var hiphoppare i början av nollnolltalet var det MBMA och deras anhang som fick all love. Tio år senare får mannen jag hånade och häcklade all kärlek. I retrospekt gav jag aldrig Ken Ring det erkännandet han förtjänade. Idag lyssnar jag på hans skivor och hör en man som i en tid av tölperier och ytlighet vågar vara brutalärlig, hård och sårbar på samma gång. Det måste man respektera. Flerstaviga rim och punchlines känns bara bajsnödigt. Berör istället. Ken må fram och tillbaka vara en strulpelle, men vem fan är inte det? Seriously. En stor människa och musiker når över stadsdelsgränser, klasser och allt annat vi använder oss av för att dela in varandra. Ken är förort, jag är från Borås. Jag relaterar ändå. Same pain, different shit.

2010 är Ken Ring RESPEKT!

Du vet aldrig vad du hittar på en extern hårddisk

2010-11-22T21:18:00.005+01:00

Hittade mappen Blandad Komplott på min vita portabla hårddisk. Namnet var talande för den musikaliska bredden i mappen var enastående. Här hade jag lagrat Pavarotti, Akon, Huey Lewis & The News och temalåtar från gamecubespelet F-Zero GX. Men i Blandat Komplott fanns också Josh Rouse, Leonard Cohen, M83 och massa The Concretes. Tänk va!?

Insikternas tid

2010-11-15T15:19:00.004+01:00

Förra helgen var en boråsdelegation här och hälsade på. Det blev förstås vild och galen i storstaden. Öl, vin, drinkar och shots. Gamla vanor och ganska för mycket hela tiden. Av allting faktiskt, men helgen var ändå makalöst lyckad fastän vi överdoserade det vi åt och drack. Veckan som följde blev fylld av bakfylla och domedagsprofetior. Nu måste vi sluta. Nu måste vi lugna ner oss. Gud förbjude oss att dricka ett glas gott öl innan jul.

I fredags blev det folköl och FIFA samt 1!! öl på Strand. Kontentan: Jag var på krogen, men var under inga omständigheter full. Krogen blir en väldigt annorlunda plats när du drar åt det sobrare hållet. Då är det ändå väldigt sällan jag är katastroffull. Det handlar snarare om hur få starköl det egentligen krävs för att ditt blickfång ska minska. I fredags var jag skärpt. Det var direkt obehagligt. Folk är jävligt fulla och jävligt dekadenta på krogen. INSIKT. Jag är vanligtvis precis likadan. Uttrycket "skönt full" kan vi omedelbart revidera. Det är en myt. Så lika bra att ge upp filosofin kring den sköna fyllan. Framöver kommer jag hålla mig folkölssalongig eller i alla fall fram tills nästa gång jag blir full.

Alltid skönast

2010-11-09T13:20:00.003+01:00

Two and a half men-mannen har återkommit många gånger på bloggen och det med rätta. Han är så jävla skön. Han är ett excentriskt fyllo och en runtknullare av gigantiska mått. Han är antagligen också en man som hatar sig själv riktigt mycket. Ett självföraktande skitstövel. Mycket som hans karaktär i Two and a half men och mycket som Hank Moody i Californication. Den sortens män som är en miljard procent mer intressanta än låt säga, Stefan Holm. I samma andetag är Patrick Sjöberg alltid mer intressant än just Holm. Ju mer trasig, ju mer intressant. En trasig person ter sig verkligare. Det går så klart att tycka att Charlie Sheen bara är bedrövlig, men han är i sin bedrövlighet mycket mer reell än vilken politisk korrekt, jävligt duktigt levande vänstertölp som helst. Att gå sönder, göra fel och fucka upp gör oss mänskliga. Det gör oss dock inte till sunda förebilder.

De senaste veckorna har Aftonbladet langat mycket skvaller om Sheens senaste skandal. I dagarna gick han ut och förklarade sig. "En snubbe har en dålig kväll och alla får panik". Du måste älska någon som resonerar så. Du måste älska Charlie Sheen för att han är just Charlie Sheen - En skön, jävligt trasig snubbe.

FEL FEL FEL

2010-11-03T01:30:00.001+01:00

När media rapporterar uppenbart fel.

"Det krävdes ett konstnummer av en viss Lionel Messi. Med vänsterfoten smekte han ned bollen för att i nästa moment placera ledningsmålet helt utom räckhåll för Johan Wiland: stolpe in efter dryga halvtimman"

Johan Wiland var på bollen och var så när att styra undan den.

LOL

2010-11-02T10:49:00.002+01:00

Grum is simply the man

2010-11-02T00:50:00.003+01:00

En ny remix från leedsmannen. Smekande syntar som glider fram genom nätter, drömmar och evighet. Vackert dansant vemod.

Hånet

2010-11-02T00:08:00.003+01:00

Köpte Fable III i fredags. Det har redan förolämpat mig. Precis som i de tidigare spelen kan du bilda familj om du så önskar. Jag skaffade ganska omgående två fruar och gjorde barn med dessa. Det visade sig snart att båda varit otrogna. Min karaktär är vit, mina fruar är vita, men våra barn blev färgade. Så otroligt hånfullt. Kan det har varit en bugg i spelet eller är det helt enkelt så att mina digitala fruar svikit mig? Jag skilde mig omgående och skaffade en ny fru. En enkel kvinna av folket som jag lät flytta in i mitt slott. Måtte hon behandla mig med vördnad och inte springa iväg till stallpojken för ett skjut.